För två år sedan bestämde sig Sandra Markström Fredriksson för att skaffa hörhjälpmedel på arbetsplatsen. Att jobba som sjuksköterska med bullrande maskiner under operationer gjorde att hon ibland missade vad läkarna sa. Och det hände att hon fick fick fråga kollegorna i efterhand vad som diskuterats på möten. Nu hör hon bra och har fått sin energi tillbaka.
– Det enda jag ångrar är att jag inte tog tag i det här tidigare, säger Sandra Markström Fredriksson. Hon menar att hennes liv förändrats efter att hon fick hörhjälpmedel att använda på jobbet.
Problem med hörseln kom redan i 11-årsåldern och då fick hon sina första hörapparater. På gymnasiet gick hon en särskild skola för döva- och hörselskadade där hon fick alla hjälpmedel hon behövde, som hörselslingor vid bänkarna och gå i en klass med färre elever.
– När jag sedan pluggade till sjuksköterska gick det också bra. Föreläsarna hade ofta mikrofoner och även grupparbeten med mina klasskamrater funkade.
När hon sedan började jobba som operationssjuksköterska hade hon inga hjälpmedel, vilket stundvis var svårt.
Fick gissa ibland
– Jag uppfattade det mesta som sas, men när olika maskiner bullrade under operationerna hände det att jag fick gissa. Läkarna fick ibland repetera vad de sa och jag ansträngde mig för att höra. Det tog mycket energi och gjorde att jag var helt slut på kvällarna när jag kom hem.
När hon var mammaledig för två år sedan bestämde hon sig för att ta tag i saken och kontaktade audionom Johan Nordquist. Hon insåg att hon behövde ett komplement till sina hörapparater.
– Han gick igenom vilka olika typer av hörhjälpmedel jag skulle kunna ha nytta av. Det blev en bordsmikrofon som heter Phonak Roger Table Mic II iN. Sedan hjälpte han mig att fylla i ansökan till Försäkringskassan, som efter en massa om och men beviljade mig att prova dessa hjälpmedel på jobbet.
När hon deltar i ett större möte lägger hon ut de båda mikrofonerna som hör till utrustningen på bordet, gärna så långt ifrån varandra som möjligt. Mikrofonerna har sedan förmågan att fokusera på en talare åt gången och anpassar sig automatiskt efter växlande bakgrundsbuller,
Man kan rikta mikrofonerna
– De fungerar som en tratt, så när en person pratar skärmar mikrofonen av resten av ljudet i rummet och “suger” i sig vad den personen säger. Och man kan ställa in själv hur man vill rikta mikrofonerna. Det gör jag till exempel under operationer när jag sitter bredvid läkaren. Då tas bara ljudet från läkaren upp och prat från mig själv blir inte lika starkt.
Även när hon är ensam med en patient i ett mottagningsrum har hon nytta av hörhjälpmedlet.
– Då behöver jag inte rikta den och ofta fungerar det jättebra. Men ibland är det svårt att höra patienter om de mumlar och det kan vara svårare att uppfatta kvinnor med ljusa röster.
På vilket sätt blev livet bättre med hörhjälpmedel?
– Det är en befrielse att inte längre vara utmattad och dränerad på energi efter jobbet. Jag kan hämta min son på förskolan och ha ork att göra saker med honom.
Slipper känna pressen
– Och jag känner mig fri som inte behöver fråga kollegor i efterhand vad som sas på möten. Eller riskera att uppfattas som nonchalant av patienter för att jag kanske inte svarar om de undrar över något. Jag slipper känna pressen och undra vad andra tycker om mig. Nu kan jag slappna av och vara mig själv.
Hennes råd till andra är att inte vänta lika länge som hon gjorde med att söka hjälp – och inte låta sig nedslås om man, som hon, till en början får avslag från Försäkringskassan.
– Först blev jag ledsen och tänkte att jag inte var berättigad att få hjälp, men Johan Nordquist stöttade mig och guidade mig rätt. Han såg till att jag fick göra ytterligare några hörseltester och hjälpte mig att göra en ny ansökan, som till slut beviljades. Han är engagerad i sina patienter och brinner verkligen för att det ska bli så bra som möjligt.
- Namn: Sandra Markström Fredriksson
- Yrke: Sjuksköterska
- Ålder: 30 år
- Bor: Strängnäs
- Familj: Sambo och sonen Henry, 2 år
- Har följande utrustning: Phonak Roger Table Mic II iN